somepersonalnothingprivate

  

                                                                                                                                          
På plats i Stavanger. Resan gick överlag bra med det det undantaget att SAS tycker att 35 minuter är en lämplig tid att ta sig av ett flygplan, vänta på sitt bagage+ specialbagage i form av barnvagn, ta sig till ny check-in, ny bagageinlämning, ny specialbagageinlämning och till ny gate. Detta på Oslo flygplats med uppskattningsvis 2000 galna norrmän med lusekoftor, ryggsäckar större än deras överkroppar, Norge-flaggor i ansiktet och som tjoar om Björgen och Northug. Fan vet om jag inte anade Alexander Rybak med sin fiolfan i högtalarna också.

Tack för en mindre hjärtinfarkt, SAS.

Som en skänk från ovan upplyste dock någon övertrevlig norrman (alla Norrmän är övertrevliga, de liksom sjunger fram vad de vill ha sagt) att planet var ”förzinkat” 30 minuter! Jag log och tänkte att ett förzinkat flygplan vore kul att se. När jag 1 sekund senare insåg att förzinkat betyder försenat så var jag nära att ge norrbaggen en highfive, men behärskade mig. Skaplig timing på den förseningen måste jag säga! Så vi tog plats på planet efter att ett fyllo med mindre hår i nacken än Filippa vrålat något efter Liza när vi skulle gå genom gaten. (Varken Liza eller jag förstår Norska, så ingen skada skedd)

Välkomnandet vid Stavanger flygplats var fantastisk. Eller vad sägs om följande;

Jag hade inför ankomst drivit frågan till Per att jag väl allt var värd en slant när man kommer på långväga besök. ”En slant när vi kommer, och en slant när vi åker hem”  sa jag och påtalade att pengar var själva fundamentet för en lyckad helg.

När jag klev in i bilen vid flygplatsen så stod det en kylväska på golvet. I den låg det;

-Levande havskräftor!

-En sådan färdigblandad drink som vi fick som färdkost!

-Samt det bästa av allt, Pers egna ”Sandino dollar” som han döpt dem till. Jag fick sedlar i valörer från 1 dollar till någon summa som jag inte kan utläsa p.g.a alla nollor.. kan det vara 1 miljard sandino dollar kanske? Hursomhelst ska dessa användas flitigt i helgen.

Per! Kommer jag ropa. Ge hit en Gin och Tonic! Du får 1 sandino dollar.

Per! Jag känner mig lite stel. Ge hit en ryggmassage! Du får 2 sandino dollar.

Så där kommer jag hålla på, och de pengar jag inte spenderar av min miljard nu i helgen kommer jag använda under resten av livet. Det här kan vara Pärs sämsta idé någonsin. Och då kommer han ändå upp med en hel del skit allt som oftast. (äter grisknän, samlar på muminmuggar m.m)

På tal om dåliga idéer. Ni vet när tanken slår en att ”Robert, hur i helvete tänkte du där” Ja… ni tänker ju inte Robert(eller det gör ni kanske också då och då iofs) utan ert eget namn. När man gjort eller sagt något riktigt eländigt och inser att det här kommer gå åt helvete.

Imorgon är en sådan dag.

Jag har nämligen vid något ögonblick sagt till Per att ”jaha, du sysslar med dykning. Det låter spännande. Det kanske man får prova på någon gång”

Så.. vid ankomst till Stavanger meddelade så Pär att vi på Lördag ska ut och dyka.

Dyka. I havet. Med tuber på ryggen.

Jag frågade Pär hur många grader det är i vattnet.

Runt 3, sa han och gick.

Herrejävlar! Vad har jag gjort!?

 Mina 2 mål med dykningen:

1.    Försöka hinna få en skymt av han Ariels kompis, krabban Sebastian.

2.    Överleva

Vi ska visserligen ha sådana torrdräkter på oss, men jag bedömer helt ärligt chansen att jag överlever detta till 50%.

Åter till gårdagskvällen. Efter ankomst begav vi oss till dyk-klubben och hämtade hem en jättegasoltub, en minst lika stor kastrull och en brännare. I med vatten, öl, salt och socker i kastrullen och så kokade vi de levande havskräftorna. Eller rättare sagt så kokade vi hälften av dem och hälften klöv vi på mitten. I den andra hälften hade vi i en sås gjord på grädde, vitlök, paprika, sambal, vitt vin och riven ost.

In i ugnen och en kvart senare intogs årets hittills bästa måltid.

Idag vete fan om vi dessutom inte kommer toppa detta då vi ska ge oss på den andra halvan, dvs de kokade kräftorna tillsammans med färska räkor, vitt vin och matsup. (Jag lovar at jag ska säga sup sup sup Nicke när jag tar den)

Jag måste ge värdparet en eloge här.. vilken meny! Dessutom ryktas det om besökt hos en slaktare på Lördag för inköp av Oxfilé. Det här går mot min bästa mathelg någonsin. 

Sandin har dessutom lovat att vi idag, Fredag, ska besöka Stavangers bästa Ölpump. (Hur nu en ölpump kan vara bra? Den kanske häller upp öl jättefort? Eller är den förzinkad? Hursom så litar jag på Per att det är en riktig superpump). Jag återkommer med resultatet.

Hör ni inte något av mig innan Lördag kväll så ligger jag på havsbottnen vid Norges kust.

I sådana fall ska ni veta att jag tycker om er alla. Mycket.