Åter från de döda


Jahapp.

Magsjuka ja.

Den där bakterien som jag hånade alla andra för, som jag kallade en liten skitbakterie och som jag sa att det bara va de svaga som åkte på den. Det var... ett misstag av mig.

På nyårsdagen bröt nämnligen "den lilla skitbakterien" ut även på mig. Det var ingen skitbakterie. Det var en superbakterie. Så de senaste 2 dygnen har jag legat nerbäddad. Bakterien valde dock den andra vägen på mig så inga skavsår här inte.

Idag är det dock hopp om livet då 2 skogaholmare åkt i till frukost utan illamående som följd. Framsteg!

Jag gjorde dock en smart grej på nyår. När jag insåg att i princip alla insjuknat i den här bakterien och att även jag eventuellt skulle drabbas på nyårsdagen OCH förrätten dessutom bestod av en fantastisk hummersoppa med en liten touch av saffran och till det ugnsrostat bröd med vitlökssmör så fattade jag beslutet att skeppa i mig så mycket det bara gick. Nu tänker ni säkert att det där var ju jävligt dumt, att jag borde ha hållit igen fär att slippa kräkas/bajsa ihjäl mig. MEN. Jag tänker såhär. Ska jag vara magsjuk på självaste nyårsdagen, så ska jag fanimej kräkas hummer. Vad kan slå det liksom? Att få uppleva den dubbla gånger.

Hur mycket jag åt?
Oh my god i went to town.

"Problemet" var dessutom att Liza inte äter skaldjur, så hennes skeppade jag gladeligen i mig. Problem nummer 2 var att det fanns i princip obegränsat med bröd och smör. Så jag åt och åt och insåg först när varmrätten kom in att jag var i princip mätt. Dock servedas det ett mycket mört kött och hasselbackare till varmrätt. Så med ovanstående resonemang i bakhuvudet fortsatte matfesten och gissa om jag var nöjd med det beslutet då en av festdeltagarna redan innan tolv-slaget gick till sängs med befarad magsjuka. Och utdelningen lät mycket riktigt inte vänta på sig då jag redan på nyårsnatten skickade upp den första hummerkräkan som toppades med en entrecoté-kräka som även den var mycket fin även på uppvägen.

Mycket matsnack nu. Beror naturligvtis på att jag inte ätit något vettigt sedan nyårsafton.

Med ovanstående i tanke är det inte alls dumt att ha 1 veckas semster kvar. Välbehövligt och mysigt att vara hemma med familjen.

------------------------------------

Idag är sambon i Västerås och inhandlar en videokamera också som vi fick presentkort på i julklapp. Så nu ska det filmas vilka framsteg som görs i det här hemmet. Kan F få på sin 18-årsdag sen.

Som med alla beslut har även detta tagit tid. Inte som blandare eller golvväljartid(tack och lov) utan mer en liten granskning av vad som finns.

Hade bestämt mig för en Samsung eller Sony kamera. Kom till butiken och hon filmade med Sony kameran samtidigt som hon slog på en full hd Samsung kamer bredvid. Jubel och klang. HD-ska vi ha. Problemet? Ett minneskort på 4 gb. räcker till 40minuters filmning. 40 minuter! Det är typ ingenting det. Kameran hittar ni här.

Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det. Mer än att det blir åtminstone ett 8 gigs så vi kan filma i 1h20min innan det behöver föras in i datorn.

Har väl inte så mycket mer att säga för tillfället. Och Jens.. klaga nu inte på att detta inlägg är för långt. Jag är sjuk, det är förbannat synd om mig, och då får man skriva långt.

Jo förresten, JVM ikväll! Sverige-Ryssland! Semifinal! Bara det gör ju att jag känner mig frisk redan nu.

Kommentarer
Postat av: Knapsu

Det är stil på dig mr. Orr måste jag säga. Att kräkas hummer och entrecote skulle jag aldrig ha råd med. När jag låg hukad över toaletten så kom det först en omgång med popcorn och sen en laddning med halvtuggat kebabkött. Det var inte gott.



Vi ska också köpa kamera men det är en djungel som kräver sin research.

2011-01-03 @ 13:42:49
Postat av: Jens

Jävlar vilket långt inlägg!

Men jag läste hela och klaga inte.

2011-01-04 @ 09:43:53
URL: http://farsaikoping.blogg.se/
Postat av: Robban

Sandin: halvtuggat kebabkött kan vara det jag minst av allt vill kräkas upp igen. Det är ju inte ens gott på vägen ner. Gick resan hem bra?



Bra där Jens. Bra.

2011-01-04 @ 10:05:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0